funderar vi varför en av hissarna kommer så snabbt till vår våning
badar vi i poolen
säger vi att vi verkligen inte vill gå till skolan idag heller
får vi ett pris från skolan för att vi har gjort alla uppgifter och uppfört oss
kollar vi vädret
undrar vi om månen sover
äter vi väldigt mycket mat i skolan
längtar vi efter alla
undrar vi varför vi alltid åker en av hissarna upp och den andra ner
lunchar vi på Oscar
ritar vi många många teckningar
kollar vi på grodorna och krabborna på vägen till/från skolan
leker vi i lekrummet
tycker vi att det var väldigt roligt att gå till skolan
är vi försenade och lite (bara lite) oorganiserade
får vi hysteriskt många myggbett 
gillar vi känslan av att stå på 15e våningen och blåsa såpbubblor
undrar vi huruvida våra saker kommer att komma överhuvudtaget
zappar vi förbi alla kinesiska kanaler och kommer slutligen till kanal 67 - HBO
tänker vi på vad vi ska shoppa imorgon
har vi inget paraply med oss
går vi hemliga gången

Här hinner vi inte med så mycket annat än att packa ner, packa upp och packa ner igen. Vi funderar över varför vi har så många saker och varför vi just nu inte har de saker vi behöver. Det innebär att vi måste handla en del. Tråkigt;) Vi har köpt lakan, ljusstakar, ljus, kinesisk dammsugare, en avancerad riskokare, handdukar, städmedel, tabortluktenfråntoalettenmedel och en hel del annat.

Vi har också köpte en lampa. I Kina gillar man annars starka lampor i taket och det finns såklart i hela lägenheten. Till barnens lekrum köpte vi därför en liten "rislampa" så att det skulle bli lite mysigare i den fönstersmyg där de tittar på utsikten från 15e, leker, ritar, pysslar eller läser. Lampan var ett impulsköp, en nyhet på Ikea och kostade 49 RMB (lite mer i kr kanske 56?) - så nu har vi en enda lampa som vi flyttar runt i lägenheten för att få en någorlunda behaglig belysning där vi är.

Imorgon firas Mid-Autumn Festival, ibland Moon Festival, i Kina. De som går i skola/på dagis i Kina och de som jobbar på kinesiska företag är lediga. Det firas vad vi förstått framförallt med att bjuda på mooncake, vad med detta innebär får vi berätta om imorgon.

God natt

Hittills har vår helg varit toppen. Fredagen började så här



 
Uppgiften var att ta med sig en favoritksak (Estrid) och favoritkläderna (Mina). Det ser lite stelt ut kan man tycka. Men så här uppradade är vi varje morgon precis före vi går. Alla har koll på sina saker, håret är kammat och vi är aldrig aldrig ute i sista sekunden...

På kvällen var vi vuxna på fest. Vår första här i Shanghai faktiskt (eller ja vår första sen vi landade i augusti förstås). Barnen var med Liu Mei och det gick bra, eller det beror förstås på vem man frågar. Estrid säger sig nämnligen ha gråtit hela tiden, "hela tiden mamma, ända tills vi badade grät jag". "Ok men när badade ni då, direkt när vi gick?" "Nej, nja, ja kanske..."

Idag har vi sovit länge, ätit frukost ute, varit på jobbet, läst kontrakt, försökt läsa Pippi på kinesiska, ringt mormor så tidigt det bara går, badat, shoppat, sovit igen, förundrats över regnmassorna och gjort naglarna. Vi har även varit på vår första middagsbjudning. Att grilla i en trädgård i Shanghai var precis vad vi behövde. Dessutom fanns där tre flickor i åldrarna 6, 3 och 1. Det finns en tjej som har längtat efter att leka och att leka med någon som förstår vad hon säger. Ett plus var förstås att det var någon som var ett år äldre. De har lekt i 5 timmar i sträck och hade nog gärna lekt mer om de fick.

Nu håller vi tummarna för att söndagen inte innebär en tyfon.

kram

Estrid klipper och fixar med Pontus t-shirt (hon fick det, den skulle ändå slängas). Hon fixar hårband till sig och Mina, två armband till sig själv, två fotlänkar och ett armband till mig (Linda). Sen tar hon upp t-shirten och följande diskuteras:
- åh vad fin, ska jag ha den så här?
- Ja pappa, den blir bra så
- Men vad är det här, hål vid naveln precis. Ska det vara så?
- Det är ett lufthål...

Bra tänkt med ett lufthål i den här värmen. Männen i Shanghai går nästan alltid med bar mage när det är så här varmt 
E's tröja var kanske en västerländsk variant av den stilen:)

Precis efter kommer E fram till mig och ber mig knyta ett armband, samtidigt säger hon "mamma det är en gång i livet man får göra så här".

Ja det är många saker man bara gör en gång i livet, så är det. Nu sover hon gott i sitt nya nattlinne...

Igår, lördag alltså, var vi på Ikea. Det var kul. Det såg ut som hemma. Allt kände vi igen och namnen var ju på svenska, där fanns torbjörn och billy. Man kan undra varför vi åkte dit så tätt inpå vår avresa från Sverige. Det måste erkännas att den främsta anledningen till vårt besök var köttbullar, två veckor utan köpeköttbullar har ni provat det? Kanelbullar stod också högt på önskelistan, vi provade två men de var sådär. Sen var väldigt mycket människor. Alla ville dessutom ta, prata eller fota sig framförallt tillsammans med barnen. En stund kändes det som att vi var interiören på Ikea och alla andra var där för att kolla på oss, så har det mer eller mindre varit hela tiden här.

Dagen avslutades med lite mer shopping. Sen middag på en bra restaurang med tillhörande trädgård. Där kunde man springa runt. Det fanns lampor i gräset och i träden. Det fanns vatten, mer lampor i vattnet och en ko i stål. Där hittade vi en kompis som pratade engelska. Mestadels tittade vi på eller funderade över fjärilarna. Estrid ropade plötsligt "jag har klappat en fjäril". "Jag med, jag med, jag med" ropade Mina. Nej det kan man väl inte göra? Har någon klappat en fjäril någon gång? Jag, Linda, var tvungen att kolla och ja man kunde faktiskt klappa fjärilen.

Titta på den här länken http://www.expressen.se/1.2120622?articlePopup=true&img=1
Det var just den mannen vi såg och som vi skrev om för en vecka sedan. Ni förstår att det är väldigt fascinerande att titta när någon kommer med så här många stolar, de tycker även Expressen.

Återkommer snart om vad vi gjort i helgen, mycket spännande har det varit!
kram