I söndags besökte vi ÄNTLIGEN "kassasylen". Bara att ta sig in och upp var ett äventyr. Vi gick in genom ingången, scannade våra väskor och hamnade i ett shoppingcenter... hmm vad hände nu? Vi frågade flera personer om vägen och slutligen hamnade vi runt hörnet. Där ställde vi oss i vår första kö, utomhus i sol och 35 grader. Därefter stod vi en stor del av förmiddagen i olika köer. Den första var en biljettkö (där man skulle stå två och två - jaha hur gör vi det med två barn som inte vill stå stilla efter att ha stått så länge i en kö (eller en mamma som inte gillar att köa alls för den delen)?), därefter kö för att lämna biljetter, sen kö för att åka hiss...ja dagen fortsätter i princip så. Jag vill inte tjata. 

Väl däruppe var det en upplevlse! 474 meter över havet och 100 våningar upp. Genom golvet, långt långt där nere, såg vi vägen och bilarna. Genom fönstren såg vi lite av Fraser (där vi bor nu), och framförallt Shanghai. Det var fint. Vi funderade på om vi kunde hänga på räckena vid fönstren - och ja det kunde vi. Flera gånger om. 

Vi var även denna gång väldigt intressanta för fotografering, lite som vi skrivit om tidigare fast mer. Barnen mest förstås, men även P var intressant och då helst ensam. Väl på väg ned, bara på 95 våningen, väntade en familj på oss utanför toaletten. Alla log och frågade om de kunde ta foton med oss och deras barn. Vi sa att det var ok om E och M ville... E ställde upp, höll barnet som ville vara med på fotot i handen och log. Mina vägrade. Men efter en stund kom hon fram och tyckte att det var ok att säga ni hao, bara hon fick hålla i oss samtidigt.  

Vi åt även lite lunch däruppe.
Pontus berättar för Estrid
-Ser du på skyskrapan där. Det hänger en vit korg på sidan, det är så de tvättar fönstren på de höga husen.
Estrid svarar
- Aha
Mina säger snabbt
- Jaa en prickig korv 
Pontus svarar
- Nej Mina ingen prickig korv. En korg.
Mina konstaterar
- Jahaa en prickig korv.....

kram