skriker Mina och springer in till Liu Mei som lagar mat i köket, Nihao Nihao Nihao (dvs hej hej hej på kinesiska). Vissa saker fastnar lättare än andra. Zai Jian är svårare. Sen är det ju också svårare att säga hejdå, det har vi verkligen fått erfara.
I det lilla köket, utan ordentliga kastruller och annat som behövs, gjordes många rätter. Estrid var hjälpreda och det var verkligen så gott!

Första dagen i "vardagen" gick bra. Estrid fick bara toppenbetyg vid hämtning (vi får hem ett papper med vad de gjort, hur de uppför sig, vad de ätit och om de varit på toaletten själva!). Hon berättade dessutom att hon lekt med Frida, en svensk tjej i en annan klass och att det var kul. Dessutom hade någon gillat hennes nya klänning, en klänning som hon valt själv. Den har som en brosch av snäckor och är jättefin. 
Det gick även ok att lämna Mina. Men på hennes papper stod det att hon hade varit tyst. Ja det kan hon ju vara, någon gång ibland. Kanske finns det en stund när hon inte pratar eller gestikulerar samtidigt? Kanske finns det en liten stund när hon tänker och försöker säga något samtidigt. Oftast kommer det en massa klokheter. Tillbaka till papperet, det stod att hon hade ätit och det är bra!

Andra dagen (idag alltså) gick inte så bra, inte på något sätt. Inte för någon av oss. Det känns som att vi alla samtidigt träffades av något. Förmodligen hemlängtan, den kommer och går men just idag var den nog värre än värst.....

började bra men
kram

Eftersom jag inte skrivit får ni lite bilder (nej det är inte med den nya kameran, bara från mobilen).
kram

Som många vet är det en stor del av vår familj - ok alla - som är beroende av fasta mattider, annars blir humöret si sådär. Till det hör att vi inte är bra på att hålla dessa tider, inte alls faktiskt. 

Idag har Mina varit ett exempel på hur beroende vi är av mat. Hon åt knappt någon lunch före lägenhetsvisningarna, ost och skinkpanini passade inte alls. När hon vaknade efter att ha sovit en stund var hon på riktigt dåligt humör "jag vill inte" var svaret på allt. Vi hastade iväg till en restaurang och väl där var allt också fel, fel på glaset, fel på isen i glaset, fel på tallriken, fel på fläkten som blåste för mycket - jag vill inte jag sa hon till fläkten, VILL INTE JAG, VILL INTE JAG. När maten kom var det helt fel. Efter en stund fick vi ris, jippi, och ångkokta grönsaker, jippi. Efter några tuggor var det en liten tjej som stod upp på stolen och sjöng Manboy. Erik den måste du träna på tills ni kommer, eftersom inte Mina körde på flyget kan väl du:) 

Sen har vi shoppat lite. Estrid köpte en sån radiostyrd bil som bästa Edvin har, den snurrar, låter och kan liksom göra kullerbyttor. Mina köpte en gitarr som skulle göra morbror grön av avund. Den kan nämnligen spela old macdonald av sig själv, har massa rosa/gröna/gula noter och en knapp som ser ut som en hund och låter som en hund bland allt annat.
Daisy var med oss idag. Daisy är en av Andrea och Mandas dockor som Estrid och Mina fått ärva (Björn är den andra dockan som kommer med båten). Alla de vi mötte log, var framme och kollade, klappade, tittade och kände på ögonen och ville hålla i den. De frågade om vi köpt den i Shanghai? Nej Daisy är inte köpt i Kina. De verkade inte ha sett något liknande förut. Men när vi tittade på det finstilta står det faktiskt "Made in China" på Daisy. Omtyckt är hon förstås även här hemma, speciellt dessa dagar.  

Ja det var vår lördag, hur var er? Saknar er.

Nu har vi varit här i en vecka. Det känns fortfarande lite som semester. Men från och med nästa vecka blir det ändring. Skolan startar på allvar - utan föräldrar - och vi ska få ihop två hämtningar på olika tider. Jobbet börjar, jag ska vara där före 8.30.... Förhoppningsvis kan vår ayi hjälpa till med mat och handling så vi kan äta lite mer mat hemma och inte bara gå på restaurang eller hämta hem. Men där vi bor nu känns som ett hotell och det kan vi inte göra så mycket åt just nu - det krävs nämnligen ett beslut för det:) Eller det är väl inte bara ett beslut från vår sida, vi ska titta på mer lägenheter imorgon lördag och vissa av oss tycker att ju mer vi ser ju bättre kan det kanske bli.

Jag har glömt berätta om Estrids andra dag i skolan (igår). Hon ville inte att jag skulle vara med inne i klassrummet och jag fick istället stå utanför, en gång kom hon ut men det var bara för att gå förbi mig med fröken och säga "washing hands". Jaha så bra gick det. Idag fick jag inte ens vara utanför klassrummet, gå iväg viftade hon när jag kom. Sämre går det för Mini, henne kan vi inte ens lämna en minut och det har bara blivit värre. Många av de andra barnen är också ledsna och börjar en så fortsätter de andra. En enda stor skrikfest var det idag. Fröken Miranda och assistant Molly såg minst sagt uppstressade ut. Fast eftersom jag var där skrek Mina inte för att hon var ledsen, nej hon körde sitt vanliga skrik som kommer när hon är uppspelt och tycker det livet är roligt (både att pappa/mamma är där och bollhav på samma gång) - ja ni vet hur det kan låta, väldigt väldigt högt:)

Pontus har åkt för att ta del av den present han fick på bröllopsdagen, en massage. Själv väntar jag med spänning på min present, undra vad det kan vara? Det var ju några dagar sedan nu..... Fast jag fick två glas skumpa den dagen - och det är dyrt här ska jag säga - så jag klagar inte, absolut inte.

Fredagskvällen avslutades med bad, vad annars, och pyssel. Lördagen börjar nog med bad, sen titta på ett antal lägenheter och därefter kanske vi måste shoppa lite! Jag har faktiskt inte shoppat ett enda dugg - galet i en stad som denna.

kram

svarar Mina när Pontus frågar om han får stänga av Pippi för en stund, gullungen. Men Pippi är inte avstängd så länge. Vi har försökt med några nya filmer men nej, Pippi är det första Mina säger på morgonen.

finns det massor av i Shanghai;
Vi har sett en man som drog en kärra fylld med massa olika sorters rottingstolar. Vi pratar om kanske 40 olika stolar som han bar omkring på med hjälp av en liten liten kärra och det i den här värmen. Det var ett långt tåg av stolar som stoppade trafiken.

Vi har också sett en blomsterhandlare som cyklar runt med galet många gröna växter på sitt flak. Bara gröna växter. Därtill en man som klättrade obehindrat i träden i French Concession (E är bara lite avundsjuk).

Idag såg vi riktigt stora krabbor och humrar som levde i olika akvarium. En del är väldigt håriga dessutom.

Vi har även upptäckt att en del taxibilar har TV, eller snarare reklam som man kan trycka runt lite bland och därmed fördriva tiden i de köerna som man nästan alltid hamnar i. Dessutom har det blivit en uppgift i baksätet att se vad taxichauffören har med sig att dricka. Te, vatten som oss, eller vad? (Mina är initiativtagare till denna nya lek)

Vi får inte glömma cyklisterna på de lite äldre cyklarna som plingar i sina riktigt riktigt gamla ringklockor, vi pratar ringklockor som man slår i själv. Det låter bra.


Det som E tycker är mindre fascinerande, t o m sorligt, är att;

Vi inte har sett en enda djuraffär. Var kan man köpa ett husdjur i Shanghai? Vi behöver ett djur som man kan gosa med nu ganska snabbt (det beror på vem ni frågar förstås...). Jag och P försökte med krabborna i akvariumet och fick inte ens något svar på en så konstig fråga.

Vi inte är i Sverige

Vi inte får träffa kusinerna, mormor, farmor, farfar, kompisarna och alla alla alla ni som vi älskar och tycker så mycket om när vi vill.


Vi avslutar med ett erkännande: Jag (linda) vann inte måntävlingen, en dag fel. Så rättelse i tidigare inlägg. Inte undra på att de andra tre tävlande såg frågande ut när jag gick runt och gjorde high five,skrev om det i bloggen och annat. P hade dock koll på månen - det trodde jag inte. Fortfarande vet vi inte priset men det gick till E o M, och det handlar nog om godis eller noonötiingar. Fast de sistnämnda är snart slut. Sedan igår är även vällingen slut.... fast vi hoppas på morgondagen.

Vad vi ser här på 24e våningen är ett oväder som ingen av oss sett tidigare. Det liknar ingenting, det dundrar mellan skyskraporna, blixten skär genom den täta dimman och det öser ner. Jag och Estrid har dragit fram fotöljen till fönstret. Nästan lite läskigt tycker vi. Det blixtrar liksom runt om huset med någon sekunds mellanrum. Det är skönt att vi inte är ute någonstans - då hade vi aldrig kommit hem för när det regnar blir alla taxibilar upptagna på ett ögonblick. Vi är väldigt beroende av taxi, framförallt för att det är så varmt.

Idag var det Estrids första dag i skolan (de säger "school" för hennes del eftersom deras klass räknas som en förberedande klass, det är förstås toppen tycker E eftersom det har varit hennes högsta önskan). Hon var väldigt fin med halsband, fläta och tygblomma i håret. Mina var mer avslappnad, hon hade ju varit där flera gånger. Varför tjatar Estrid hela taxiresan om var skolan låg, det vet man väl att taxin stannar där den alltid stannar... Estrids nya klasskompisar, killarna alltså, visade henne runt. Det var gulligt. Men de pratade ju inte så mycket med varandra förstås. Estrid vågade sig på något yes, ett no och bye bye - knappt hörbart men ändå. Svan sa hon också förresten, det förstod de! Högtidligt överlämnade hon en teckning till sin fröken Julia där hon skrivit sitt och Julias namn. Den satte Julia upp på tavlan. Fast det viktigaste var förstås de två väldigt tjocka kaninerna, the black and the white rabbit eller vad de nu heter. Och en massa fiskar i ett badkar.

När vi kom hem ville allas våran fisk E direkt ner till poolen, hur skulle vi klara oss utan poolen! "Jag vet mamma vi dansar tango, one two three four snurr, one two three four leg". Ja det vet ju alla att det är precis så man dansar tango. Tur att vi var ensamma där. När hon inte dansar tango simmar hon under vattnet eller gör kullerbyttor. De hinns nog med ett bad till före läggdags...

Nej nu måste jag forsätta titta på det otroliga ovädret, det vägrar släppa sitt grepp om Shanghai. Åh jag som ska åka iväg för att göra pedikyr och sen gå ut och äta....

kram kram

Imorgon ska vi till var skola. Estrid och julia ar de enda tjejerna i klassen, julia ar froken sa estrid gar i samma klass som 4 killar.

Idag har jag tranat med pappa; vi springer, lyft vikter och cyklar. Man blir valdigt svettig for att det ar sa varmt i Shanghai. 

Jag har ocksa traffat liu mei, hon var snall och vi malade.

Jag tror att jag gillar Shanghai
Kram Estrid

Darfor har vi inte hort av oss pa ett tag. Men med den basta supporten hemifran kanske det loser sig snart. Tur(e) for oss!

Allt ar bra annars. Mina har borjat kindergarten. Estrid badar mest hela dagarna. Jag vann mantavlingen, men har annu inte sett skymten av det utlovade priset...

Jag hoppas ni forstar vad jag skriver trots att jag inte har prickar och ringar pa den har datorn. Aterkommer med mer bara vi fatt igang var egen.

Kram

Dagens citat maste bli fran Mina i bollhavet pa dagis: jag ar galen, jag ar galen (samma som hon alltid skriker nar hon cyklar sjalv). De andra ler och tycker hon ar sa sot eftersom hon for en gangs skull vagar saga nagot och dessutom har hon slappt min kjol for ett ogonblick. Jag oversatte inte vad hon sa... Nar froken Miranda sager come on Mina line up svarar hon Mi pappa och Hetti soover. Och det gjorde de faktiskt, anda till 12 idag igen.

ropar Mina till Estrid och pekar. Vi sitter i en taxi och båda försöker hålla koll på allt ljus som blinkar omkring oss. De letar efter en specifik hög byggnad som blinkar i regnbågens färger. Annars har vi hela tiden letat efter "kapsylöppnaren". "Kassasylen" är ibland glittrande, ibland grön/blå på kanten och ibland har den en liten stjärna på sig, också den på kanten. Det är spännande. Vi letar också efter måånen, vi såg den från fönstret på flygplanet. Från det att vi kom till Kina har vi sett månen varje dag. Vi slog idag vad om när det blir helmåne; Estrid sa om 2 dagar (dvs imorgon), Pontus om 5 dagar, Mina om 4 dagar och Linda om 3 dagar. estrid eller linda vinner tror vi:)

E undrar bara en sak är hon en gumma? Eller hur blev hon en gumma? Varför säger inte hennes lillasyster storasyster?

kram o puss från oss

när kommer ni?

Den senaste tiden kan väl beskrivas i en rad ord; ledsam, rolig, omtumlande, spännande, överraskande, orolig, fjärilar...

Men nu är vi här, i Kina. Flygresan gick toppen, bara lite spilld juice och behov av toalettbesök precis när maten kommit. Annars hade vi det mysigt, spelade spel, kollade film och sov. Fast inte tillräckligt tydligen, vi har nog inte gjort så mycket annat än att sova hittills. Vi gjorde två försök att gå ut igår men det är så varmt att vi gav upp, beställde istället upp mat och fick en skridskoshow till maten, inte fy skam. Med trosor som hjälmar - man tager vad man haver när alla saker är nedpackade på olika håll i världen.

Kvällen avslutades med några meningar;
Mina liggandes på golvet skrikande, lite spark med benen också: "måste vi alltid äta välling" (de vill väl alltid ha välling??)
Estrid som funderande säger "jag trodde Kina såg annorlunda ut". Ja vad svarar vi på den? Vi har inte riktigt fått klart i vad hon förväntade sig heller, för det ville hon inte tala om. Jag kan förstå att hon inte vill tala om det, men hoppas att det kommer att vara som hon förväntade sig bara vi nu kommer i ordning.