Efter att varit isolerad från omvärlden i tre dagar får jag äntligen höra barnens röster på en något krasslig lina från Peking. Estrid berättar att hon lagt ett papper på min stol vid sängen. Det är en sten på mamma, så att det inte ska blåsa bort och du kan titta när du kommer hem tillägger hon. Oj vad glad man kan bli för några ord på ett papper:)