Idag har vi varit på svenska kyrkans gudstjänst. Under gudstjänsten tände vi varsitt ljus för alla er som vi tycker om, längtar efter och saknar där hemma i Sverige och i övriga världen förstås.

Estrid var väldigt tyst under gudstjänsten och tyckte det var toppen att träffa Anna-Karin. Men hon saknade Alice. Det bästa var att hon fick tända sitt ljus själv. Fast möjligheten att klättra i träden utanför kyrkan med nyfunna kompisar låg inte långt efter på listan.

Mini var tyst till en början. Sen blev hon kissnödig. Det sa hon förstås ganska högt. Efter toalettbesöket ville hon åka hem. Det sa hon flera gånger och om möjligt ännu högre. När vi skulle sjunga ställde hon sig upp i bänken, pekade på programmet och sa väldigt väldigt högt Manboy, nu sjunger vi Manboy. Det var inte riktigt det vi sjöng förstås:) Sen behövde hon gå på toaletten igen. Vi gick ut, vi gick in. Sen fanns det kex i en gömma och allt löste sig. Väl på plats i bänkraden hörde E och M att prästen sa att de som ville fick ett tända ljus till. Det ville vi förstås gärna göra. E sa att hon tänkte  på gammelmorfar och det gjorde jag med.

Därefter hängde vi i träden en stund, åt kex, kakor, drack vatten och kaffe.

Kram