Så var det då slutligen torsdag och farmor och farfar skulle åka hem. Önskemålet var en middag på någon av restaurangerna i Taikang Lu. Vi färdiga att åka. Eller nej det var vi inte, vi var inte tillräckligt fina för sista middagen. Det blev tårar, det blev sparkar i golvet och sen ett snabbt ombyte i taxin på vägen. Vi tänker just nu mycket på vad andra tänker och tycker. Hur kommer vi ifrån det här? Tips någon?

Vi fick såklart en toppen kväll och satt dessutom utomhus. Farfar frös kanske lite, Estrid också men överlag var det toppen och Taikang Lu är fint på kvällen också.

När vi kom upp till oss efter det tråkiga avskedet sa Mina "jag tyckte det var kul när farmor och farfar var här". Estrid sa ingenting, hon började istället gråta.

Kram